I Lördags morse bar det av till Mui Ne för vår sista resa hit under tiden vi bor här i Vietnam. Det blev en resa med 2 familjer. Ginny med hennes söner William o George samt en familj från Australien som bott i HCMC titdigare och var på besök hos oss. Richard, Angela, Jackson o Emelie. Hade bokat in oss på Sailing Club, som drivs av en familj vi är bekanta med som har 3 barn. Det blev en succé utan dess like!
Väl där visade det sig att Olivers förra klasskamrat, Christopher och hans familj, var där också! Till detta ytterligare en familj vi inte visste om tidigare så totalt var vi 13 vuxna och 13 barn. Inte en övrig gäst som fick en lugn stund där inte! Men det var helt OK eftersom ägarens barn var med....
En av dagarna blev det cricket match på stranden. Oliver, Ann och jag var med och det var mycket regel förklaringar under matchens gång, särskilt till oss svenskar... vi tyckte det var roligt med cricket. Ska nog bli fler matcher vad det lider. Efter ”vila” med pool aktiviteter så blev det rugby match! 2 lag, blandat med föräldrar och barn på stranden. Ohhh va jobbigt det var med att springa runt där i den mjuka sanden, tacklas o bli tacklad. Samt hålla alla ungar glada efter tacklingarna.... det var en o annan tår som kom men det skakades av kvickt o på det igen. Ann o ett par andra mammor var med och vi var nog 4 pappor med.
Oliver's första Cricket slag!
Ann va en riktig höjdare...
Ser ni kast-armen... likt en indier och dess kast...
Play time! Let's get this started! Kick-off!
Oliver tar sats för en tackling
Run Ann, Run! (no fear...)
De är många men jag är tung...
Sjuksyster Sarah på jobbjakt...
Det serverades Rosé på läktaren som förbrödrade de bägge lagens föräldrar
Lounge hour, Sailing clubs egen namnvariant på Happy hour, startade kl 5 så då var rugbyn slut och vi alla fick 2 til priset av 1. Öl till pappor, vin el drink till mammor, läsk till ungar. Middagen smakade bra efter att ha badati havet, i poolen och duschat av all sand från alla möjliga ställen...
Nästa dag blev det Fairystream, ett ställe här som lockar ungar till lek. En bäck som flyter fram, ca 5-10 cm djup, ringlar igenom ett område med röda sanddynor och på vissa ställen så blir det rena kvicksandshålor eller ler pooler. Gissa om ungarna hade skoj! Det var jag som tog tag i taktpinnen för den utflykten och 3 mammor följde med och 7-8 ungar.
Hem och ny rygby match! Denna gången ett 10-tal ungar och Richard och jag. Richard är en gammal rugby spelare från Australien.... Inga mammor så det kunde bli lite tuffare spel. Mammorna var mycket aktiva med att torka bort sand ur ögon, göra spelarna spelklara snabbast möjligt igen... Oliver var en riktig quick learner vad gäller rugby... Han gjorde de första 4 poängen (man får 4 p för varje lyckat försök att lägga in bollen bakom mållinjen) på en löp raid förbi försvaret. OCH han avslutade matchen med att sätta de sista 4 p så vårt lag vann! Aningen enklare denna gång dock men det är poängen som räknas eller hur? Calvin, en lagkompis, var nästan framme för att sätta poängen då han blev tacklad och passar bollen till Oliver som bara har 2 steg och sen kastade sig in med bollen för att göra poängen! Avgjort! Seger! Och Lounge Hour med seger drycker till bägge lagen!
Bägge dagarna så har aktiviteterna stannat av för alla andra gäster på resorten när rygby matchen startat. Alla gick ut och satte sig på strandstolar och trappan för att ”heja på” med glada tillrop. Mycket uppskattat bland de övriga gästerna med andra aktiviteter än att ockupera poolen så knappt ingen annan gäst vågade sig i, många kanonkulor, poolbrottning och andra vilda högljudda pool aktiviteter blev det när den var ockuperad. Ja, de var även mycket uppskattat med själva cricketen och rugbyn naturligtvis.
Var ju tanken med en lugn avkopplande helg med glada vänner. Blev en mycket trevlig helg men knappast avkopplande, utöver dessa aktiviteter med ungarna så hanns det med ett par löprundor och en hel del trevliga middagar och drink kvällar.
Men det bästa av allt var Jonathan! Vilken fisk, simmar, dyker, hoppar kanonkulor brottas med de stora i poolen nu.
Tuff Poolkille!
Helt plötsligt söndag morgon skulle han inte ha någon floatie på sig när han badade. OK, då är nog Ann el jag med isådana fall. Han lekte dök lite grann och hade skoj på den grunda delen av poolen en stund. Sen kom Lloyd, hans klasskamrat till poolen och han simmar själv redan. Lloyd stack ut på det djupa och då hängde Joanthan med! Ojdå här nådde inte jag botten tänkte han säkert så det gäller att simma nu! Och simmade tillbaka och in på det grunda igen! Funkade ju bra tyckte jag med hjörtat i halsgropen. Sen var det träning som gällde, jag lockade ut honom ett par gånger till och det blev längre o längre och Jonathan blev gladare o gladare. Jag kan simma! Sen kom mamma, och vi var ju tvungna att visa konsterna.... Jonathan dök ut på det djupa med pappa en bit därifrån och sen simmade han fram till mamma till hennes stora förvåning och ännu större glädje. Sen denna minut så har vi knappt fått upp Jonathan ur poolen. Han ser ut som en tvättbjörn idag.... han har haft simglasögon på sig hela helgen och solen har inte satt sina spår runt ögonen men det har den på resten av honom.
Igår så steg han upp på på trappan till poolen, tog tag om näsan och dök i som om han aldrig gjort annat i sitt liv. Till vår stora glädje! Sen var det simträning igen, simmade ut till mig i den djupa delen av polen, 2 sek vila i min famn, tittade sig runt såg Richard, pekade och stack iväg, samma procedur igen och iväg till Angela osv osv till han simmat runt till alla 6 kompisar som stod i poolen. Han var värd glass i stora lass! Han ville inte ha, för han skulle ju simma....
Idag sista dagen så helt plötsligt så kommer Jonathan springandes ut tar ett stort steg ut, upp med knäna, håller för näsan och gör en kanonkula! Upp med ett stort leende och på det igen! Sen var det dags för cirkel simningen igen, det var bara det att det var bara Ann i poolen som vi kände, men det spelade inge roll för ”simmar-kungen”, han tog helt sonika styr mot vilken som helst, bara pekade och stack iväg.... det gällde för alla i poolen, känd som okänd, att va med i svängarna!
"Simmar-kungen" eller "kanonkule-kungen" kanske...
Nu är vi på väg hem och vi njuter av en helt perfekt kanonhelg med många glada skratt, trevliga minnen som vi kommer att bära med oss och allt detta med mycket trevliga vänner.
Hälsningar från Janne, Ann, Oliver och ”simmar-kungen” Jonathan
Ps. Glömde jag nämna att alla, märk väl ALLA ungar somnade gott varje kväll utan problem....
No comments:
Post a Comment