Saturday, January 31, 2009

Blandade bilder...

Här är några av våra nästan 300 foton som togs på ön...

Detta är den allmäna delen av ön där vi hängde om vi ville äta, dricka eller bara slappa en stund...



Solnedgången från resorten från samma ställe som ovan...



Hela familjen framför lagunen vi bodde vid...



Strand bild med Ann i plurret...



Oliver o Jonathan redo för snorkling...



Oliver snorklar med vår dive master Emma...



Cool kille på båt tur...



Familjefoto på morgonen innan hemresan...



Soliga och sköna semester hälsningar från Whale Island i Vietnam till er alla,
Jonathan, Oliver, Ann och Janne

Friday, January 30, 2009

Stöld? Lån? Eller....

Nu har de checkat ut så nu kan jag nämna detta....

Igår morse kom ett sällskap på 14-15 pers, vuxna och små, alla med vietnamesiskt ursprung och skulle checka in. Det visade sig att de checkade in i bungalow’n bredvid våran. Den är byggd för 4 personer, men dessa 14-15 pers klämde in sig i denna bungalow och vi undrade vad som hände? Det såg ut som ett ”Taikon-läger” och vår lugna framsida mot havet som vi haft helt i egen regi var ockuperad. Till saken ska nämnas att vi bor i en bungalow som troligen är ca 50% större i yta och vi är 4 i vår (och det är lagom tycker vi...).

Igår vid lunchtid, ca 3 tim efter att de checkat in/ockuperat stället så kommer vi hem och upptäcker att en av våra solstolar utanför vår bungalow var ”stulen/borta”. Den står ibland röran hos grannarna. Med stadiga steg stövlar Ann över för att hämta tillbaka den, allt enl skolan: ”som det är hemma ska det va borta” med andra ord mitt är mitt och ditt är ditt....

Nu är det inte slut med detta om ni trodde det... igår kväll när vi kom hem från middagen så är en av våra torkställ ”stulet/borta” också! Vänder blicken åt höger och ”Taikon-lägret” och ser naturligtvis 4 stycken hos dem. Vi hade 3 i vår bungalow så de har nog oxå bara 3 tänker vi och jag, med lika stadiga steg, stövlar över och knackar på och väcker de som ligger o sover i ”Taikon-lägret” och frågar om de har ”lånat” en av våra torkställningar. Jovisst de hade visst gjort... Väl tillbaka- lämnat, utan protester, så kan vi hänga upp de blöta handdukarna som ändå skulle till tvätt dagen efter och somna lugnt.

Saken är den, att de hade fått låna alla dessa grejer bara de frågat först, då hade det inte varit några problem! Att bara ta för givet att få låna av någon annan är helt enkelt inte vår sak såsom många lokala invånare här tar för givet.

Att vara svensk är att vara svensk och ränderna går aldrig? ur.... men de blandas upp en aning med tiden som man utsätter sig för andra beteenden och traditioner.

En annan sak som slog oss var att komma till en resort så här avsides och ”bara” stanna 1 natt! Ganska typiskt vietnamesiskt enligt oss.

Ann, Janne, Oliver och Jonathan

Med lysande förutsättningar!!

Efter 2 refreshment-dyk från stranden var jag redo att uppleva 2 dyk i tropiska vatten. På tisdagen skulle jag egentligen dykt men vädret på morgonen var småregn och blåst och med 3 dagar öppna för bättre förutsättningar valde jag att avstå dyket på tisdagen. Det visade sig var en vinstlott!! På torsdagen var vädret strålande sol och lite vind. Hela familjen bestämde sig för att följa med på båten och prova att snorkla från båten. Eftersom vattnet bara håller 24 grader ska jag ha 2 våtdräkter på!!! Inte klokt tycker hon som lärt sig dyka i svenska vatten....

Den första utmaningen är att få på sig 2 dräkter, det andra är att våga hoppa i från båten. Oj oj vad högt det var... Jag klättrade ner istället, tappade masken och fick dagens första kallsup... Lovade mig själv att vid nästa dyk hoppar jag... Det tredje är att komma ner under vattnet... Jag var för lätt för 2 våtdräkter och hade för lite vikter på. Min ena atletiska vietnamesiska dyk master simmade lätt tillbaka till båten och jag får ytterligare 2 vikter i fickorna. Nu sjönk jag. Det värsta är att vara vid ytan inte att simma down under!!!

Efter några tekniska problem såsom övertryck i öronen, jag kunde inte tryckutjämna lika fort som mina 2 dykmasters, så dom fick följa med upp en meter eller så och vänta på mig att få bort trycket....

Nu öppnade sig en annan värld... Först lite grå och beige men sen med solens ljus...,
en korallskog och småfisk. Krabbor, räkor, farliga lejonfiskar, sjöborrar stora som fotbollar. 14 m djup och 45 min senare var jag tvingad upp eftersom min luft tog slut. Mina 2 dyk kompisar hade mer än hälften kvar, så är det att vara nybörjare, luften tar slut... Upp till båten och frös som aldrig förr. Mina 3 grabbar var glada och Janne hade snorklat och var nöjd. Det bestämdes att jag inte behöver 2 divemasters med mig på andra dyket så Emma ska snorkla med Oliver och jag ska dyka med mr Phat.

Ett stort kliv senare var jag i vattnet igen, denna gången utan kallsup. Jag skulle dyka i 30 min, men vi var visst borta i 50... Borta och borta de kunde tydligen följa våra bubblor från båten. Vilka bilder jag har på min näthinna. Synd att man inte kan ta foto och simma runt och komma ihåg att andas och tömma masken och hålla sig flytande precis ovan korallen utan att fastna på sjöborren som ser så vass ut.


Jag är så nöjd och med mersmak på dyk... Emma och mr Phat var så glada, tydligen har dom aldrig haft en så nöjd kund förut?? Sen Emma kom till Whale Island i Januari har vädret inte varit så bra och gett en så bra sikt tidigare.... Men ändå...

Åter ner mot djupen hälsar “back in business”- Ann

Bra folk har tur...

Igår torsdag så hade vi bestämt att åka på båt tur med dykning för Ann och snorkling för grabbarna. Vi åkte iväg 07.30 och det var klarblå himmel, lugn vind och det bestämdes att vi siktar mot en ö som heter HonTai. Det är ett av de bästa dykställena här omkring så förväntningarna ställdes höga redan från början. Väl framme efter en trevlig halvtimme så rundade vi Kermit-ön (ön såg ut som en stor groda som låg i vattnet) och vi var framme. Ann och 2 dive-masters hoppade i plurret, ja i alla fall 2 av dem 1 klättrade ner för stegen.... jag säger inte vem det var!. Jag och killarna skulle snorkla men Oliver ångrade sig för det var ca 60-70 m att simma till korellrevet så jag hoppade i ensam. Wow, vilka koraller, vilka fiskar och havsliv man såg.

Efter 45 min kom de upp till ytan igen och Ann var helt till sig av glädje och lycka efter det dyket. Hon skulle bara upp o vila 1 tim sen på det igen. Nästa dyk blev 50 min långt trots att Ann tyckte innan att 30 min räcker.... tydligen inte!

Oliver tog med sig dive-master Emma på en snorkeltur under Anns andra dyk och han var jättenöjd oxå. Han såg olika fiskar, bara små inga stora alls. Han träffade inte på Nemo eller Doris för den delen utan det var okända fisksorter för oss.

När de snorklat klart simmade de mot båten och vi kastade i en boj för dem att ta fatt i och dra sig in mot båten och klättra upp. Oliver var jättenöjd med sin snorkeltur.

Efter att alla var klara så satte vi kurs hemåt igen och det var idel glada ansikten ombord på båten. Vi 4 för vi hade haft en kanondag med klarblå himmel strålande sol, snorkling och dykning, trevligt i allmänhet OCH det var dagen med det bästa vädret alla kategorier under våra dagar här på ön. Så med den logiken så säger vi bara: Bra folk har tur.... med vädret denna gången!

kramar från "Båt-folket"

Spider Man på Whale Island...

Varenda kväll när vi kommer till restarangen för att äta så blir det ett glatt skratt när de ser Spider Man komma springandes! Jonathan vill inget annat än att ha sin SpiderMan dräkt på sig. Den börjar närma sig en tvätt nu.... Det blir när vi kommer hem!

Nät hälsningar från Spider-Jonathan-Man

Maten på ön!!

Det är inte lätt att vara krånglig med maten och bo på en öde ö så som Jonathan, Oliver och Ann gör... Vi känner oss som vi är på Robinsson ön där det bara finns insekter och palmhjärta att välja på. Nåja vi blir inte tyngre här och av alla människor vi känner finns det 3 som hellre går hungriga från bordet än behöva äta nåt som ser läskigt ut.

Menyn är bestämd och ser ut som följande...
Frukost består av apelsinjuice, te, bullar, smör, en sorts sylt, en skål med fruktsallad och sen kan man beställa ägg av någon sort men några pannkakor kan dom inte göra!
Till lunch en sallad med seafood, varm rätt med ris eller nudlar och fisk, efterrätt nåt sött men inget som lockar Jonathan.
Middag på kvällen samma stil sallad med fisk, 2 huvudrätter med ris och nudlar med fisk eller seg bläckfisk alt squid... och till efterrätt nåt sött typ rispudding...

Jonathan lever på bröd med smör, vaniljglass och chips. Oliver har provat räkor och söta saker ibland mer våglig än sin mamma! Respekt!!
Janne är helt överförtjust i detta ställe och stortrivs som fisken i vattnet. Vi barn tycker menyn är trist men trivs ändå av så många andra orsaker. Vi är beredda när pappa Björkman frågar nästa gång om ska vi åka med till Whale Island igen!

Då packar vi resväskan full av kex och knäckebröd så ska vi nog överleva ännu en tur här på Robinssonön!!!

Hälsningar från "mat-mor" med söner...

Snorkling...

Vilket coolt ställe för snorkling vi är på. Jag och pappa snorklar varje dag nedanför restaurangen där det finns ett fint korall rev. Där finns nemo-fiskar, andra färgglada små och mellanstora fiskar. Alla passar dock i ett akvarium om man vill, men vi tycker de är vackrast att se på i havet.

Igår när vi snorklade så såg vi en massa stora ”sea urchins”... de är farliga och ser hemska ut. De är en variant utav sjöborrar med långa vassa taggar. Om man blir stucken så kommer det att klia och svida ett par tre timmar och sen försvinner det. Jag blev lite ”pytte-lite-jätte-rädd” för dem men pappa snorklade vidare. Jag gick upp ur vattnet. Efter en stund kommer pappa upp och har rivsår på fingrarna och en stor svart fläck på armen. Vi båda tror att han har blivit stucken utav en sea-urchins utan att han märkt det. Pappa rusade in på resorten och bad om råd, de sa helt kort att ta en lime-klyfta och skrubba så lindrar det klådan. Sagt och gjort, så blev det och sen när pappa tvättat sig så visade det sig att det var en stolpe kring baren som hade färgat av sig på pappas arm, så vi pustade ut och skrattade gott åt det tillsammans.

Det blir snorkling i morgon igen!

Snorkla lugnt!
Oliver

Djungel tur...

Vi var häromdagen på en djungel trekking på ön. Det var en stig runt ön med väl utmärkta färgklickar så man inte kan gå vilse.... perfekt för stadsbor som oss!
Vi kände oss nästan som Indiana Jones på något äventyr, elle förresten ”Indiana Björkmans” borde det ju bli isåfall...

Vi klättrade upp till toppen av ön...



...spanade ut och såg denna vy nedanför oss. Det är svårt att se men det är vår resort (det gråa taket ungefär mitt i bilden) på den vänstra sidan av udden som sticker ut och längst inne i lagunen.

Efter 2 tim 30 min så kom vi äntligen hem, det var varmt soligt och den lilla hjälten, Jonathan, promenerade helt själv hela vägen. Klättringar över stock och sten utan att klaga, starkt jobbat "Indiana Jonathan"!

Hälsningar från Indiana Björkmans...

Whale Island...

Igår, måndag, hade vi en kanondag, solen sken från en klarblå himmel, vattnet ca 25 grader, turkost och riktigt klart vatten så det blev strand o vatten aktiviteter för hela slanten. Ungarna lekte, grävde och annat på stranden. Jag snorklade och såg en massa ”nemo-fiskar” av alla slag bla gula röda oranga och svarta en del med prickar eller ränder. Några svarta bollar med en massa sticksiga taggar som tydligen skulle va farliga såg jag också.

Ann tog ett dyk i havet med instruktören här på ön så nu är hon redo för det stora djuphavsdyket... någonstans på något rev runt ön. Det blir nog någon av de närmsta dagarna.

Vakande kl 3 imorse av att vågorna rullade in mot stranden. Vi bor i en bungalow precis mitt på stranden så jag blev fundersam om det hade blåst upp till storm eller så, klädde på mig och gick ut för att kolla och det var stjärnklart och ljummet ute. Vågorna var inte mycket större än någon annan tid men de lät mer....

Nu på morgonen efter frukosten lite mulet och det har kommit ngr få regnstänk men det ser ut som om det klarnar upp inom kort.

Hälsningar
Janne m familj

Sunday, January 25, 2009

Scuba....

Det var 9 år sen jag dök, om man nu ska tro loggboken. Det kändes inte så länge sen. Träffade på dykinstuktören idag och tänkte jag tar ett snack så kanske vi kan dyka senare i veckan. Men Emma sa vi träffas i eftermiddag kl 3... Oj då, hjärtat började slå.. Fram med boken och läste på lite. Väl i vattnet så gick lite vingligt och Emma höll mig i handen. Vågorna drog i mig, sikten var ca 1 m och det var inga färger. Såg några fiskar och stick bollar. Emma tecknade var försiktig inte för nära dom. Jag förstod precis. Imorgon ska vi ta en refreshment till sen är jag redo för en båttrip.

Dyk lugnt...
Ann

Sömniga...

Somnade kl 9 igår kväll trätta efter resan och allt. Sov gott hela natten till 7, frukost och ut i solen för bad o lek med familjen. Efter 1 tim ute så kom det ett mörkt moln och det började att regna. Rusade in, satte på en film och vänta in solen igen. Efter 20 min fanns det inte en chans att hålla ögonen öppna så jag somnade igen och sov en timme till! Snacka om att koppla av ordentligt. Det är precis som det är på denna tropiska dröm-ö!

Efter lunchen blev det bad o sol på stranden o tro det eller ej, ingen sömn! Jag klarade hålla mig vaken!

Sov gott
Janne

Middag...

En underbar o kanongod 5 rätters meny stod på programmet för middagen. En räk och frukt cocktail, nudlar med grönsaker, wokad seafood, köttgryta med ris och till avslutning blev det en ananaskaka. Lite av allt som passade ”all-ätaren” perfekt, kanon bra till vegetarianen och mindre bra till de små....

Väl hemma för en snabb dusch och sängläge för småfolket så hör vi ett skrik ifrån Oliver att han vill inte duscha! Det som aldrig brukar va ett problem. Undra vad det nu kan va? Det visar sig va en skorpion i badrummet, ja inte pappa då även om han är född i skorpionens tecken. Det blev att fara iväg till receptionen för att få fatt i några orädda, våghalsiga stora starka killar som kunde ta hand om ”odjuret”. Det kom 2 standard stora o modiga vietnameser som tog tag i matchen med hjälp av deras lokala kunskap att locka in skorpioner i en PET-flaska. Det tog ett par försök men sen så ordnade det sig. PET-flaskan visades stolt upp för oss alla. En snabb tanke slog mig; Ännu ett användningsområde för PET-flaskor...

Jag undrade naturligtvis om det finns ormar på ön och skickade Ann att kolla upp den saken. Javisst svarade killarna, men flest i djungeln.... blir nog inte så mycket sömn här i denna djurpark...

//Janne m fam

Bil resa i Vietnam...

I morse startade vi årets TET-resa. En biltur på 10 timmar från HCMC till ett ställe norr om Nha Trang. Whale Island heter stället. Det är en underbar ö, utan några speciella saker förutom, bungalows på stranden, vit sandstrand, lugn o ro, snorkling och dykning och turkost vatten.... Så vi kommer nog att klara av 7 dgr här! Ungarna har redan efter 1 tim livat upp stället med spring, liv tjo och tjim så vi känner att en nedtaggning på dem behövs nog. Men förresten vad kan man vänta sig efter 10 tim i bilen, det är väl det mest troliga och väntade att de har en massa spring i benen då!

Oliver hade en fundering på hur vädret skulle va här, och han trodde det skulle va: Kallt-ljummet! Ett bra uttryck, passar ju in nästan oavsett vilket väder det blir!

Sitter nu och slappar i bungalow’n med att lyssna på ABBA och skriva detta i väntan på en middag. Serveras tydligen klockan 7 ikväll... känns konstigt att vi inte kan äta när vi vill utan på bestämda tider. Hmmm .... få se vad/hur det blir!

Hälsningar från oss alla

Wednesday, January 7, 2009

Brand!!!

Igår kväll la man sig som vanligt för att bara någon minut senare höra en knackning på dörren. Knack kanck... är ni vakna? Det var en av våra gäster som hade sett rökutveckling utanför huset.

Oj då! Rusade upp och tittade ut och blev ”beordrad” eller rättare sagt tillfrågad av Ann om jag inte kunde gå ut och titta till var det var. Jag hörde det som att gå ut och styr upp vad det nu är för något... ”Ta tag i matchen” typ...

Sagt och gjort, på med kläder och ut igenom grinden. Jag tog vakten med mig om det skulle behöva tolkas/översättnings hjälp eller om det rent av bara var något läskigt eller farligt.... som jag inte skulle våga titta på eller göra.

När vi kom dit var några av våra grannar redan ute med vattenslangar och hinkar för att bekämpa elden. Det visade sig att det hade bara någon minut tidigare varit lågor höga så de slog upp i träden och om det tagit sig där så hade det blivit en stor brand utav det. Nu var branden på väg att släckas och lågorna var kanske 50 cm höga och helt klart på väg att tyna ut. Pust! Vilket jobb som brandman man har...

I sann polisär anda eller brandutredning (vet inte vad det kallas på fackspråk hos brandmän) så började jag förhöra omgivning om vad brandorsaken var och det visade sig att en av lokalbefolkningen som har hand om städning på gatan vi bor på hade eldat löv på gatan. Det gör de varenda dag/kväll så det var i sig inte orsaken men denna gången hade hon lagt upp glöden vid sidan av asfalten. Precis där hon la upp glöden kunde man tidigare under gårdagen hitta torrt gräs, sopor, torra löv, torra kvistar och grenar mm mm.... Hmmmm ingen superbra idé att lägga glöden där inte... Allt det lättantändliga material är nu borta...

Nåja, vår nattvakt fick kolla till det en stund så att eftersläcknings arbetet gjordes noggrant.

Jag somnade igen efter en stund... ganska nöjd med kvällens insats :)

Hälsningar från ”Saigon City Släckers”

Monday, January 5, 2009

Kobra hugg...

Efter middagen ikväll så togs det fram ett fruktfat som efterrätt och då sa en av våra besökare, låt oss kalla henne Susanne (Susanne heter kanske något annat också...) några kloka men och kanske lika välgenomtänkta ord. Hon sa att hon skulle sakna Pomelo när hon kommer hem. (Det är en sorts frukt som är som en söt grapefrukt ungefär)

Den andre av våra besökare, låt oss kalla henne Jenny (Jenny heter kanske något annat också...) kontrade då med att den går ju att köpa i Sverige!

Du fattar ju inte! var det kobra huggande svaret från Susanne: Skalad och på ett fruktfat är vad jag kommer att sakna såklart!

Hälsningar från HCMC

Rio och Copacabana eller Vung Tao och Back Beach...


Laddat gäng på väg...

Igår tog vi oss med båt på en utflykt till Vung Tao. Det är en kuststad en dryg timme från HCMC med båt. Hade väl inga direkta förväntningar mer än att kunna slappa på beachen en stund. Men oj, va överraskade vi blev.
Förresten är det inte ofta så, att om man har höga förväntningar så blir upplevelsen inte så värst stor, men om man inte har några förväntningar alls eller väldigt små blir upplevelsen desto större? Det är i alla fall min erfarenhet.

Nå i alla fall, vilken litet guldkorn i den Vietnamesiska turismen vi fann. Frisk luft, inte alls den trafik situationen som i HCMC och här kunde man ju faktiskt gå över gatan utan att bli passerad av 100-tals motorcyklar.

Vi tog Jenny och Susanne med oss, de hade även bokat in en övernattning i Vung Tao och vi bestämde oss för att följa med men bara för en dagsutflykt. Så med väskorna packade med ombyten och badkläder så tog vi oss till båten.

Väl framme var siktet inställt på stranden och det visade sig finnas 2 stränder. Den bästa låg självklart längst bort... och man är ju inte riktigt säker på om man är i Vung Tao eller Rio när man ser stranden och statyn i bakgrunden, svårt att se jag vet men det är en Jesus staty, likadan som i Rio!



Lunch och tid för att utforska det Vung Tao-iska köket och dess delikatesser. Hittade ett ölbryggeri med matservering och det visade sig vara en seafood-restaurang med lite allt möjligt på menyn. Vi tog in ett stort fat med nyfångade och nykokta räkor och de var delikata. Lite fisk i form av ”fish and chips” blev det oxå.

Efter maten så kom vi tillbaka till våra solstolar och då var alla handdukar, leksaker och fotbollen borta! Vi började svära och tycka att det va ju självaste f-n att inget får va ifred. Jag började kolla runt lite och såg en handduk ligga på ett par stolar bakom oss och efter lite hederligt detektiv arbete a’la CSI så såg jag IKEA etiketten på handduken och insåg att det där är vår handduk. Började fråga runt och då visade det sig att några damer hade ”tagit hand” om våra saker så de ”inte skulle bli stulna”! Ja ja, tro på den om ni vill... jag gör det inte i alla fall. Och var var leksakerna och bollen då? Efter lite ”diskuterande” så smyger en av damerna iväg och helt plötsligt har hon hittat dem i deras bod en bit bort, väl undanstoppade så ingen skulle kunna ta dem... Vi fick tillbaka allt och det var väl en ”läxa för oss” att inte lämna någonting som går att ta, utan att ha uppsikt över det.

Upp-pumpad av adrenalin efter handuks incidenten och med många räkor i kistan, så slog jag mig ner på stolen jag hade lagt min handduk på. Se resultatet nedan:

Före lunch och handduk/leksaks incidenten...

... och ca 1 timme senare...


Hemma igen efter en överraskande trevlig dag (som är väl värd att göra den utflykten igen) och med utmattade föraldrar.... och barn somnade vi gott alla 4!

Janne m familj

Friday, January 2, 2009

Årets lista...


Bilden är från nyårsafton på takterassen på Park Hyatt med HCMC skyline i bakgrunden. Fr v Susanne, Jenny som besöker oss nu och firade ut 2008 och firade in 2009 med oss och våra vänner här.



I år har vi skapat en Årets bästa -lista för familjen Björkman 2008! Så håll till godo och Gott Nytt år på er alla!

Årets:

...nykomling:
Charlie utan konkurrens!

... citat 1:
”jag är climbing santa”, Jonathan när han hade spiderman dräkten på sig med tomte dräkt ovanpå!

... citat 2:
Oliver som på frågan; How old are you? Svarar helt klockrent på engelska; 6.30 (han håller på att lära sig klockan)

... citat 3:
Oliver som kaxigt som bara den säger: "you want a piece of me?" och samtidigt inbjuder med händerna till en fight...i poolen om nu någon funderade på något annat!

... förenkling:
Jonathan som helst sonika kallar farmor och farfar SAMT mormor och morfar för: mormor o farfar

...godmorgon väckning:
när Jonathan kom in en morgon glatt jungandes ”Frosty the snowman la la la la la, Frosty the snowman....” Både Ann o jag vaknade med ett leende på läpparna och vi räv-sov och lyssnade och njöt!”

... mest använda internet site:
lego.com i tuff konkurrens med aftonbladet.se (tack vare Janne)

... årets tuffaste smeknamn:
Oliver som kallas The shark! För hans nya tänder kommer fram i en ny rad bakom de gamla. Precis som en vithaj!

... bästa köp:
en ny kaffebryggare efter timmar av letande.... sensmoral: man behöver inte gå över bäcken för att hämta vatten!

... resa:
Australien! Wow!

... miss:
Ann! Den enda miss’en i familjen och som vikarierande lärare tituleras hon Ms Ann.

... snabbaste beslut:
Ingen katt! Hund istället, sa Janne och 4 tim senare hade Charlies familj hört av sig och därefter vet vi hur det gick!

... sömnpiller:
Indiana Jones, sista eller senaste filmen, vi har försökt se den 5 ggr och somnat alla 5 hittills!

... Jonathan:
glad, swinglish, stor nog med egna playdates utan mamma och som tycker mat är onödigt och tar tid från datorn mm

... Oliver:
halv 7 gammal (6,5 alltså) supersnäll mot lillebrorsan, självständig, förståndig och kunskaps-törstande kille med BBC’s dokumentärer som favoriter bla.

... Ann:
stolt som en tupp när alla barn på skolan säger lite fnittrandes... ”Gooood moooorning ms Aaaann”. Nästan som i filmen: Goooood Moooorniiiiing Viiietnaaam!

... Janne:
som smälte totalt när han träffade Charlie

... besök 1:
Eva och Sven samt Jenny och Susanne! Mycket skoj och Välkomna åter!

... besök 2:
Andy, Helen och Harold i Hörvik!

... Sverigeresa:
Fantastisk! Man uppskattar Sverige på ett helt annat sätt när man inte har det alltid nära och runt sig.

... nyårsfest:
hos Mike och Melissa på mingelfest på Park Hyatt Hotel i deras penthouse apartment

... nyårslöften:
inga.....!

Gott Nytt År på er alla bloggläsare!
Ann, Janne, Oliver, Jonathan och Charlie