Med lysande förutsättningar!!

Efter 2 refreshment-dyk från stranden var jag redo att uppleva 2 dyk i tropiska vatten. På tisdagen skulle jag egentligen dykt men vädret på morgonen var småregn och blåst och med 3 dagar öppna för bättre förutsättningar valde jag att avstå dyket på tisdagen. Det visade sig var en vinstlott!! På torsdagen var vädret strålande sol och lite vind. Hela familjen bestämde sig för att följa med på båten och prova att snorkla från båten. Eftersom vattnet bara håller 24 grader ska jag ha 2 våtdräkter på!!! Inte klokt tycker hon som lärt sig dyka i svenska vatten....

Den första utmaningen är att få på sig 2 dräkter, det andra är att våga hoppa i från båten. Oj oj vad högt det var... Jag klättrade ner istället, tappade masken och fick dagens första kallsup... Lovade mig själv att vid nästa dyk hoppar jag... Det tredje är att komma ner under vattnet... Jag var för lätt för 2 våtdräkter och hade för lite vikter på. Min ena atletiska vietnamesiska dyk master simmade lätt tillbaka till båten och jag får ytterligare 2 vikter i fickorna. Nu sjönk jag. Det värsta är att vara vid ytan inte att simma down under!!!

Efter några tekniska problem såsom övertryck i öronen, jag kunde inte tryckutjämna lika fort som mina 2 dykmasters, så dom fick följa med upp en meter eller så och vänta på mig att få bort trycket....

Nu öppnade sig en annan värld... Först lite grå och beige men sen med solens ljus...,
en korallskog och småfisk. Krabbor, räkor, farliga lejonfiskar, sjöborrar stora som fotbollar. 14 m djup och 45 min senare var jag tvingad upp eftersom min luft tog slut. Mina 2 dyk kompisar hade mer än hälften kvar, så är det att vara nybörjare, luften tar slut... Upp till båten och frös som aldrig förr. Mina 3 grabbar var glada och Janne hade snorklat och var nöjd. Det bestämdes att jag inte behöver 2 divemasters med mig på andra dyket så Emma ska snorkla med Oliver och jag ska dyka med mr Phat.

Ett stort kliv senare var jag i vattnet igen, denna gången utan kallsup. Jag skulle dyka i 30 min, men vi var visst borta i 50... Borta och borta de kunde tydligen följa våra bubblor från båten. Vilka bilder jag har på min näthinna. Synd att man inte kan ta foto och simma runt och komma ihåg att andas och tömma masken och hålla sig flytande precis ovan korallen utan att fastna på sjöborren som ser så vass ut.


Jag är så nöjd och med mersmak på dyk... Emma och mr Phat var så glada, tydligen har dom aldrig haft en så nöjd kund förut?? Sen Emma kom till Whale Island i Januari har vädret inte varit så bra och gett en så bra sikt tidigare.... Men ändå...

Åter ner mot djupen hälsar “back in business”- Ann