Saturday, September 29, 2007

Crash bom bang...

Idag hände det för första gången sen vi kom till Vietnam. Vi krockade i stan idag. Det var ju inget högt odds på att det var en motorcykel inblandad och det var så att motorcyklen körde framför bilen framför oss och bilen framför oss tvärnitade. Det gjorde vår chaufför också men inte tillräckligt snabbt. En ihopkörning som knappt syntes men kändes lite grann. Inga allvarliga saker men i alla fall.

Alla mår väl, ingen varken fysiskt eller chockade, och inga men för framtiden!

Hälsningar
Fam Björkman

Friday, September 28, 2007

Jonathan 3 år!!!!


”terrible two” har gått över och dagen efter kom 3-års trotset. Jonathan är en bestämd envis liten kille som vet vad han vill. Just nu handlar det mycket om jag kan och jag kan inte, jag vill och jag vill inte. Vad som karakteriserar Jonathan just nu är att han kan gå in i ett rum och när han går ut därifrån ser det ut som en tromb har passerat. Allt är ner rivet på golvet i en förfärlig röra....


Jonathan är också en riktig data haj! Han kommer springande och ropar ” Anki o Pytte” eller ”Pettsson o Findus” och då är det bara att starta upp datorn och ladda spelen. Han fixar det själv och han hittar saker som varken Janne eller jag har sett tidigare.

Jonathan firade sin födelse dag med att bjuda in två svenska familjer med några barn och de lekte en stund och vi hade ordnat pizzor till barnen och pajer till oss vuxna. Det blev succé. Barnen hade en mycket trevlig stund och vi vuxna kunde sitta ner och njuta av trevligt sällskap och kalla drycker.
Jonathan fick en bla doktorsväska (han har ju varit en del på SOS så han visste vad de sakerna skulle användas till), en polisbil, en Batman bil, ett fika set (tekanna med koppar och en bricka), ett flyplan.

Några andra favoriter just nu är Tom och Jerry, Tintin samt Mr Bean! Snacka om blandning men det gör väl att han inte hinner bli uttråkad av något av det. Inte vi heller...

Han förstår engelska och det är inga bekymmer alls. Pratet på engelska har inte kommit igång mer än några enstaka ord. Men däremot på svenska har han verkligen fått fart! Många hela meningar och kluriga ord som brorsan inte kan säga än. Många sånger som han går och nynnar på, han har full koll på ALLA signatur-melodier, helt tonsäkert till och med.


Kram på er!

Fam Björkman

Djurpark...


Igår på morgonen smög pojkarna upp och sa ”kom ska du få se...”, vad de ville visa var en JÄTTESTOR groda inomhus! Jag sa, som en kontrollerad mor, Oliver fånga den! Det slutade med att den mycket mycket orädda krokodiljägaren, mamma Ann, fångade den i en handduk. Oliver eller Nigel som han kallar sig själv efter TV serien om Dinosaurie jägaren som åker tillbaka i en tidsmaskin och hämtar hit olika dinosaurier, han gick ut med handduken och släppte lös grodan/odjuret.

Jonathan hittade under tiden 2 sprattlande kackerlackor på ryggläge. Jag sa, lika ovillig att fånga dessa odjur som tidigare, ”Jonathan, ta dem...” Mamma jag vågar inte, kom som svar. I detta läga är det bra att ha Handduken och Oliver till hands....

Vi satte oss ner till frukosten och ser då bland knäckebrödet att det är några små svarta kryp som kryper runt. Ja ja, det borstades bort och sen åt vi vidare.

För övrigt i djurparken här hemma så har antalet djur minskats... 3 råttor är fångade och finns inte mer. Jakten fortsätter...

Det är inte slut med detta, just nu i skrivande stund kommer Oliver inspringande och ropar ”Mummy, Daddy come quick! It is something You need to see! Come! Vi rusar självklart ut och får se en liten groda i en spann.... Oj vad spännande!
Nu kom han in igen och frågade om vi kunde behålla grodan. Tror inte det, sa vi bägge i kör, men lovade att ta ett foto på den i alla fall.


Igår var det den värsta dagen i Vietnam sedan vi kom hit. Det regnade nåt så in i bomben och floden har nog aldrig haft så högt vattenstånd. Det innebar att gatorna där det aldrig brukar vara översvämmat var vattenfyllda. Inte ens vår ”torra” omväg hem var torr längre. Kunde tex inte ens gå ut ur bilen på gatan utanför vårt hus för där va 15 cm vatten. En storm i centrala delarna av Vietnam är orsaken (som det brukar är det från nord el nordost dessa oväder kommer). Hoppas på en torrare helg.

Det är också den kallaste temperatur som vi upplevt i Vietnam just nu. ”Bara” 25 grader igår kväll och lika ”kallt” idag på morgonen. Hmmm, får kanske ta långbyxorna på idag!

over and out from HCMC!
Ann

Monday, September 24, 2007

Tony Roma’s!!!

Jag säger bara Tony Roma’s. Om ni kommer till Kuala Lumpur någon gång försök hitta en Tony Roma’s restaurant. Vilka Cheese Burgers! En grym protein kick vill jag lova, en stor riktig hamburgare inte en BigMac, Sibylla eller något sådant utan en hamburgare gjord på eget recept, stor saftig och med ett mycket tjockt ostlager (Ceddar och Swiss blandat). Till detta ett saftigt bröd, inte en massa dressing, sallad, lök o annat utan helt enkelt bara ETT salladsblad och EN skiva tomat. That’s it! Wow säger jag bara, helt i min smak och troligen den bästa jag någonsin ätit. I konkurrens med någon cheese burger jag ätit i US eventuellt.

Till detta så spelades tids- och plats enlig musik utav ”the one and only” Mr Frank Sinatra. Det kan inte bli mer rätt än så. Jag njöt hela kvällen jag lovar!



Efter att ha övertalats av Ann att läsa en bok utav Camilla Läckberg, Isprinsessan, blev jag helt tagen av hennes bok. Nu är jag är helt förtrollad, fick häromdagen fatt i 2:a boken utav Camilla Läckberg, Predikanten. Plöjer som aldrig förr igenom en bok. Kommer att vara klar inom sekundrar känns det som, men i verkligheten blir det troligen under denna veckan. Var skall detta sluta när de nästa 3 böckerna utav henne som står därhemma och väntar på att bli lästa är slut! Har ju trots allt någon vecka på mig att hitta alternativ.

Någon som har ett tips eller två på andra bra deckarförfattare så emottages de med stor tacksamhet!

//Janne

(O)Viktiga tankar...

Ibland går man och funderar på en del mycket oviktiga saker.... En sak som slog mig igår när jag kom till Kuala Lumpur var skillnaden på folks beteenden i olika länder och speciellt på olika flygplatser. Jag jämförde flygplatserna i KL och Tokyo och speciellt beteendena när man står och väntar vid banden där väskorna snurrar runt. I KL och i de allra flesta flygplatser man varit på så står folk och väntar så nära banden som möjligt för att få sin väska först! Fattar de inte att det är inte det avgörande om just deras väska kommer först eller sist... I Tokyo däremot så står folk ca 2 meter ifrån banden och väntar och NÄR just deras väska kommer går de fram och tar hand om den. Gott om plats att ställa ner väskan, kolla att det verkligen är deras och gå därifrån med väskan utan att trängas. Varför är det inte så överallt??? Viktiga saker att fundera på, eller hur?

ha de bra
Janne

Maskeraden!!!

I lördags var vi på maskerad. Den Australienska handelskammaren hade bjudit in till den årliga maskeraden coh temat i år var, ”From ocean to outback...” I princip OK att klä sig till vad som helst bara det påminde om Australien.

Gissa om där var en massa Stewe Irwin (tror jag han hette), Mick Crocodile Dundee, surfers, badväktare, dame edna’s, jockey’s mm Vilken kväll vi hade, det var ca 500 pers och fullt drag! En Kylie Minogue show utan dess like, dock utav en Look-a-like men hon var grymt bra och om man stod en bit ifrån kunde man inte ens se skillnad på henne och Kylie!

Vi hade laddat med en dress rehearsal 2 dagar innan, allt för att se så att vi var OK och möjlighet att vinna tävlingen Best dress! Vi blev ganska förväntansfull och även lite segervittring infann sig vill jag lova. När vi kom, stannade festen upp och alla började titta på oss. Vi hade i princip hela kvällen folk som kom o fotade oss både utav folk på festen men även från arrangören! Vi kände att här är vi med i matchen, nu gäller det att med rätt Dame Edna attityd förstärka juryn’s intryck så att priset hamnar hos oss!

OJ va vi blev snopna när det visade sig att juryn beslöt att ge priset till ett gäng som hade klätt sig i temat ”The Flying Doctors”. Vad är en sjuksyster klädsel med vingar mot rosa peruk, rosa ögonskugga, glitter, svart klänning med leopard mönster insprängt, högklackat (oj va ont det gör att gå i högklackat en hel kväll ända från tårna upp till huvudet... kan också ha berott på mängden champagne som intogs för att lindra den akuta smärtan längre ner på kroppen, jag låter det va osagt).
Jag tror att juryn blev akut sjuk och därför behövde ha hjälp av sjuksystrarna och för att gå före i en ev vårdkö så gav de bort vår seger till ”de flygande doktorerna”. Det är min teori i alla fall!

Men skam den som ger sig, nu laddar vi för nästa års maskerad och då ska priset hem till de moraliska vinnarna.... Vi vet ännu inte vilket tema det blir nästa år men vi jobbar på att komma på något alldeles grymt ändå tills dess!

Som Dame Edna skulle ha sagt: What a fabulous party, what would it have been without me? See You "Possums"

Friday, September 21, 2007

Från ett regnigt HoChiMinhCity...

Helgen närmar sig och denna helg är det maskerad som gäller, inte för barnen utan för Ann och mig! Vi ska på årets fest i HCMC, den årliga maskerad balen som AUSCHAM (Australienska Handelskammaren) anordnar. I år är det temat ”From ocean to outback...” vilket innebär vad som helst bara det är förknippat med Australien. Vi ska vara.... nej det får ni reda på efter helgen! Det är så att ALLA ska dit och ALLA har det som en jättehemilghet vad man skall klä ut sig till. Det är tydligen också en tävling mellan borden om bästa utklädnad. Vi tänker inte alls försöka vinna det.... Det gäller inte bara att deltaga man skall vinna också är mottot! Vi får se hur det går, men vi har höga förhoppningar.
Vi hade ”dress rehearsal” igår kväll och som vi såg ut men det kommer att bli bra intalar vi oss. Det börjar på lördag kl 16... med gemensam uppklädnad, sminkning, ngt gott att dricka och sist men inte minst skaffa den rätta accenten på språket!!! (om det är möjligt)

Veckan har gått med sjuka barn hela tiden. Bägge sjuka må-on och därefter bara Jonathan. Feber, hosta, rinnande näsor mm mm. Det visade sig att Jonathan hade fått öroninflammation till på köpet. Nu verkar det som Jonathan är på tillfrisknande lagom till helgen. Skönt tycker vi, mest Ann som är hemma med dem.

Oj vad det regnar just nu i Vietnam. Det har vräkt ner sedan igår i stort sett hela kvällen och natten. Och det har fortsatt hela dagen idag. Undrar om det är någon storm på gång i nordost. Det är därifrån de flesta dåliga väder kommer när de träffas HCMC. Hopas att det slutar innan helgen startar.

Ha det gott
Janne

Friday, September 7, 2007

Roppongi

Tyfonen som lovades var inte så starkt att allt bara flög omkring men det var de värsta vindarna jag varit med om. Såg på tv att den delen av Tokyo som ligger vid havet hade blivit riktigt ordentligt drabbat. Nu är jag i andra sidan av staden och vi klarade oss bättre. All kommunikation såsom tåg, vägar har varit drabbat med förseningar o dyl men jag skulle tro att från idag lördag så fungerar allt som det ska igen.

Vilken fantastisk stadsdel jag hamnade i igår. Var ute och åt med några kollegor och de hade bokat ett ställe i Roppongi. En stadsdel i Tokyo med världens tryck och drag. Här var det enormt med folk, ett fantastiskt bildspel av alla reklam skyltar, alla nationaliteter man kunde tänka sig, barer och restauranter i oändlighet (hörde en siffra om Tokyo att det skulle finnas 250.000 restauranter här, det kan det säkert va sant såsom det såg ut här). Jag vill likna Roppongi vid Manhattan, New York vid värsta rusningen. Det är ju inte så konstigt att det är mycket folk ute i ett sådant här område av staden då det bor 35.000.000 människor i Tokyo!

Ska nu idag åka hem till Vietnam igen och det känns skönt efter att ha varit på resande fot i 2 veckoroch att få träffa familjen igen längtar jag efter.

Hälsningar
Janne

Thursday, September 6, 2007

Tyfon varning!!!

Ja det trodde man inte, att man skulle bli hemskickad från jobbet....

Vid lunchen idag började det snackas om ett oväder som var på väg mot Tokyo. Inget ovanligt med det, det händer titt som tätt i Asien att det är oväder lite varstans. Lite senare i eftermiddags så började ord somTyfon tex att höras mer och mer frekvent på jobbet.... Det visade sig att en tyfon varning utfärdats för Tokyo idag. Den beräknas komma in över stan ca 03 am fredag lokal tid (kl 20 SE tid) och det snackas om vindstyrkor motsvarande ca 50 meter i sekunden (storm är 25 m/s har jag för mig). Det är rätt mycket vill jag tro. Har varit med om Gudrun och jag kan inte komma ihåg exakt men det känns som om det var mindre än vad som varnas för här även om förödelsen var stor efter Gudrun.

Så idag "evakuerades" (ordet är nog lite starkt men i alla fall..det låter häftigt) hela kontoret på sen-eftermiddagen och skickades således hem så att alla skulle ha chans att komma hem i tid innan tåg o bussar slutar gå samt vägarna blir helt igenkorkade. Oavsett vilka vindstyrkor som kommer så var det ett bra beslut tycker jag.

Jag är förresten i 80-tals himlen... 3 dagar i rad har det visats Tillbaka till framtiden 1,2 och 3. Vad mer kan man man begära? Jag är helt salig! Förresten vad var det som var bra med de filmerna egentligen? Har för mig att de var rena filmikonerna på 80-talet men jag kunde inte för mitt liv förstå varför när jag såg dem nu igen. Någon som vet?

Men å andra sidan, radiotillverkaren mot järnvägen!? Jag vet faktiskt inte vcad jag föredrar utav de alternativen.

Isprinsessan! Jag säger då bara det, vilken bok! Jag är helt tagen, en av de bättre jag läst på sistone. Har i och för sig inte läst mer än 4-5 böcker på sista 5-6 månaderna men ändå! Jag skall ta tag i matchen och fortsätta med Läckbergs böcker å det snaraste!

Fick idag en fråga jag aldrig fått förut, vad mäter du över brösten? Va i helv.. men det visade sig vara till en maskerad där vi ska vara utklädda till något Australienskt! Återkommer med mer detaljer senare, vill ju inte avslöja allt nu men det rörde sig om bla metervaror för uppsömnad av kläder...! Det jag kan säga är att Australienska Handelskammeren, AusCham, har bjudit in till årets häftigast fest (enligt de själva och de som var där ifjol), den årliga maskerad balen! Det är naturligtvis någon form av insamling till välgörande ändamål och temat detta år är Australien, eller något åt det hållet!

Till er alla, ha det bra tills vi hörs
Janne

Tuesday, September 4, 2007

Jag är en av de som fastnat....

Jag har gjort det jag inte trodde jag skulle göra.... fastna för deckarromaner med Camilla Läckberg, men jag måste erkänna att jag ångrar att jag inte tog fler böcker med mig på denna resa för den jag är nästog med är nästan slut nu. Jag har fastnat ordentligt i klistret? och skall så fort jag kommer hem från Japan kasta mig över nästa bok av henne. Ja, jag erkänner att jag har varit ifrågasättande till Ann som inte kunde sluta läsa hennes böcker när hon höll på och jag undrade vad det handlade om som kunde vara så fängslande. Men nu vet jag och allt klarnar för mig!

En önskan från mig är att hon skriver sina böcker lika snabbt som det går att läsa dem...

Har nu varit på resande fot sedan förra söndagen och först varit i Kina i en ”liten spa ort” som heter Hangzhou och ligger 2-3 timmar utanför Shanghai och där bor det ”bara” 8 miljoner människor. I stort sätt ett Sverige i en ”förort” till Shanghai. Nåja det var ett trevligt ställe med en vacker sjö med en otrolig historia om en Magisk vit orm...

Kom till Japan i lördags och ska vara här tills på lördag kväll när mitt flyg går hem. Ett fascinerande land, där allt och jag menar verkligen allt, är helt enligt alla regler. Ingen verkar bryta mot någon regel? Här finns tom "skolpoliser" som vaktar övergångställen vid köpcentrat vid hotellet. De har headset på sig och tackar så hemskt mycket för att man stannade tills de hade stannat bilarna så att man kan gå över gatan säkert. Det är nästan så att de ber om ursäkt för att man fick stå still några sekunder. Egentligen är det ju jag som skall tacka för att man kan passera en näst intill helt o-trafikerd gata säkert med hjälp av dem. Ska nog börja tacka mer ordentligt nästa gång.

Hade en intressant kväll igår när jag hittade en Italiensk restaurant och skulle beställa mat. Ingen som jobbade där kunde ett enda ord engelska och min japanska är nästan lika obefintlig. Jag kan i alla fall vad Tack heter, Arrigato eller Domo man kan tydligen säga vilket som. Nåväl efter mycket möda och med stor hjälp från bordet brevid så fick jag klart för mig att på menyn fanns det en rubrik som hette Soppor och en annan som hette Pasta. Jag pekade helt sonika på en soppa och en pasta rätt och hoppades att jag skulle få in något som smakade OK. Först kom det in en Minestrone soppa som var helt OK, inte den bästa jag ätit men helt OK. Sen kom den... den mest fantastiska Pasta Carbonara jag ätit på flera år vill jag lova. Kanske tom den allra bästa någonsin. Det trodde man inte man skulle få i Japan!

Jag tror att man kanske skall testa så fler gånger...eller köpa en lott kanske!

När jag kom hem satte jag på TV’n och upptäckte till min stora glädje att TV utbudet i Japan hade avsevärt förbättrats sedan dagen innan. Då fanns det inget program som det var engelskt tal på och alla program var japanska av alla dess slag. Inget som faller mig i smaken. Men igår... då fick jag se 80 tals filmen ”Tillbaka till framtiden”, oj vilken dröm som slog in. Tyvärr hade middagen med beställningar, språkproblem mm tagit lite väl lång tid i anspråk så jag fick se sista 30 min och jag tror att det var den första av filmerna som visades.

Ikväll bestämde jag mig för en helt annan strategi, jag skulle ta med mat till hotel rummet. Det blev en BigMac o Co och bänkade mig för att se vilket TV utbud som erbjöds ikväll.

Det ENDA TV program som jag kunde överhuvudtaget titta på var en baseball match i japanska ligan mellan radiotillverkaren Toshiba som mötte japanska järnvägen JR. Det låter som korpen men det är faktiskt en proffesionell liga här i Japan. Baseball är en mycket stor sport i Japan, kanske tom den största. Matchen i sig var inte särskilt intressant men matchen slutade vad jag kunde uppfatta det till 7-5 till radiolaget och jag har nog lärt mig en del regler och har en nog även fått en viss förståelse för sporten. Men framför allt så har jag förstått att stjärnan i laget är Isomura-san (san heter alla som ändelse, det är tydligen någon form utav artighet varför man tilltalar folk så eller pratar om namn på det sättet), att de har en fanatisk publik och deras cheerleaders har lärt sig hur man hoppar och hejar av sina amerikanska vänner

Nä nu får det va slutskrivet för denna gången och nu skall jag försvinna in i ”Läckbergs-världen” igen för att läsa klart boken, Isprinsessan, och få reda på vem mördaren är...

Hälsningar
Janne