Jag har gjort det jag inte trodde jag skulle göra.... fastna för deckarromaner med Camilla Läckberg, men jag måste erkänna att jag ångrar att jag inte tog fler böcker med mig på denna resa för den jag är nästog med är nästan slut nu. Jag har fastnat ordentligt i klistret? och skall så fort jag kommer hem från Japan kasta mig över nästa bok av henne. Ja, jag erkänner att jag har varit ifrågasättande till Ann som inte kunde sluta läsa hennes böcker när hon höll på och jag undrade vad det handlade om som kunde vara så fängslande. Men nu vet jag och allt klarnar för mig!
En önskan från mig är att hon skriver sina böcker lika snabbt som det går att läsa dem...
Har nu varit på resande fot sedan förra söndagen och först varit i Kina i en ”liten spa ort” som heter Hangzhou och ligger 2-3 timmar utanför Shanghai och där bor det ”bara” 8 miljoner människor. I stort sätt ett Sverige i en ”förort” till Shanghai. Nåja det var ett trevligt ställe med en vacker sjö med en otrolig historia om en Magisk vit orm...
Kom till Japan i lördags och ska vara här tills på lördag kväll när mitt flyg går hem. Ett fascinerande land, där allt och jag menar verkligen allt, är helt enligt alla regler. Ingen verkar bryta mot någon regel? Här finns tom "skolpoliser" som vaktar övergångställen vid köpcentrat vid hotellet. De har headset på sig och tackar så hemskt mycket för att man stannade tills de hade stannat bilarna så att man kan gå över gatan säkert. Det är nästan så att de ber om ursäkt för att man fick stå still några sekunder. Egentligen är det ju jag som skall tacka för att man kan passera en näst intill helt o-trafikerd gata säkert med hjälp av dem. Ska nog börja tacka mer ordentligt nästa gång.
Hade en intressant kväll igår när jag hittade en Italiensk restaurant och skulle beställa mat. Ingen som jobbade där kunde ett enda ord engelska och min japanska är nästan lika obefintlig. Jag kan i alla fall vad Tack heter, Arrigato eller Domo man kan tydligen säga vilket som. Nåväl efter mycket möda och med stor hjälp från bordet brevid så fick jag klart för mig att på menyn fanns det en rubrik som hette Soppor och en annan som hette Pasta. Jag pekade helt sonika på en soppa och en pasta rätt och hoppades att jag skulle få in något som smakade OK. Först kom det in en Minestrone soppa som var helt OK, inte den bästa jag ätit men helt OK. Sen kom den... den mest fantastiska Pasta Carbonara jag ätit på flera år vill jag lova. Kanske tom den allra bästa någonsin. Det trodde man inte man skulle få i Japan!
Jag tror att man kanske skall testa så fler gånger...eller köpa en lott kanske!
När jag kom hem satte jag på TV’n och upptäckte till min stora glädje att TV utbudet i Japan hade avsevärt förbättrats sedan dagen innan. Då fanns det inget program som det var engelskt tal på och alla program var japanska av alla dess slag. Inget som faller mig i smaken. Men igår... då fick jag se 80 tals filmen ”Tillbaka till framtiden”, oj vilken dröm som slog in. Tyvärr hade middagen med beställningar, språkproblem mm tagit lite väl lång tid i anspråk så jag fick se sista 30 min och jag tror att det var den första av filmerna som visades.
Ikväll bestämde jag mig för en helt annan strategi, jag skulle ta med mat till hotel rummet. Det blev en BigMac o Co och bänkade mig för att se vilket TV utbud som erbjöds ikväll.
Det ENDA TV program som jag kunde överhuvudtaget titta på var en baseball match i japanska ligan mellan radiotillverkaren Toshiba som mötte japanska järnvägen JR. Det låter som korpen men det är faktiskt en proffesionell liga här i Japan. Baseball är en mycket stor sport i Japan, kanske tom den största. Matchen i sig var inte särskilt intressant men matchen slutade vad jag kunde uppfatta det till 7-5 till radiolaget och jag har nog lärt mig en del regler och har en nog även fått en viss förståelse för sporten. Men framför allt så har jag förstått att stjärnan i laget är Isomura-san (san heter alla som ändelse, det är tydligen någon form utav artighet varför man tilltalar folk så eller pratar om namn på det sättet), att de har en fanatisk publik och deras cheerleaders har lärt sig hur man hoppar och hejar av sina amerikanska vänner
Nä nu får det va slutskrivet för denna gången och nu skall jag försvinna in i ”Läckbergs-världen” igen för att läsa klart boken, Isprinsessan, och få reda på vem mördaren är...
Hälsningar
Janne
No comments:
Post a Comment